Är ett vanligt liv ett osynligt liv?

Vad är det med den här berättelsen som får mig att ligga vaken på nätterna och läsa? Trots att jag har ett larm som går igång 6:30 då jag tjänstgör med tonåringar,  jobb och hungrig katt?

Kanske kommer min läslust helt enkelt av att jag aldrig blir uttråkad. Paul  Austers Osynlig är en sammanhållen berättelse om Adam Walker, vad han var gjord av, vilka händelser i barndomen och ungdomsåren som gjorde honom till den han var, vilka beslut han tog som ung vuxen, vart de ledde honom och hur han dog. Men Osynlig är också en mängd berättelser om personerna runt Adam. Och Auster lyckas på 316 sidor skapa berättelser med djup och rymd om var och en av dem. Om den förtrollande Margot som är själva anledningen till att Adams liv tar den riktning som det tar. Om den tilldragande och demoniske Rudolf Born, manipulationens mästare. Om den unga och oerhört intelligenta Cècil och hennes mamma Hélène som blir nyckelpersoner när Adam beger sitt till Paris i syfte att hämnas på Born. Senare i boken finns för övrigt en fantastisk berättelse om hur en medelålders Cècil beger sig till Karibien för att hälsa på den åldrande Rudolf Born.

Sedan finns själva grundhistorien. Den om Adam och hans syskon. Om Andy som skrev ett brev till mamman med orden Ja e i sjön och försvann. Adam och systern Gwyn firar broderns födelsedag varje år med en mängd ritualer där de minns honom och tillsammans skapar det liv som kunde ha blivit hans. Efter broderns död föll familjens inre liv sönder och Adam och Gwyn blev hänvisade till varandra.

Adam berättar sin historia i skuggan av döden. Han är svårt sjuk och han skriver sina anteckningar med stor brådska, anteckningar som han sedan skickar till en collegevän som är författare. Men är hans berättelser sanna? Eller är de spöken i en sjuk mans förvirrade hjärna? Vem vet.

Sedan var det då titeln. Osynlig. Den förstår jag inte. Det närmaste jag kommer är det faktum att Adam hade storslagna planer för sig själv när han var ung. Han skulle bli poet. Istället läste han juridik och ägnade sitt yrkesliv åt juridiskt hjälparbete. I breven till sin gamla studiekamrat beskriver han hur det gick till när han bestämde sig för att överge poesin av rädsla för att aldrig bli mer än en medelmåtta. Men han skriver även att han inte anser att han uträttat särskilt mycket som jurist

Ett osynligt liv. Ett vanligt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: