En svindlande resa i New York

Det är inte förrän jag till slut kliver ut ur Det låsta rummet som jag kan andas ordentligt igen. Då har jag först vandrat i Stad av glas tillsammans med deckarförfattaren Quinn. Han som förlorat sin hustru och son. Han är ensam. Så när han får uppdraget att rädda Peter Stillmans liv så finns det egentligen ingenting som hindrar honom. Han kliver in i en värld som kanske är en annan människas fantasi. Eller kanske är det själva staden han vandrar vilse i. Om det inte är i sin egen hjärnas vindlingar.

Sedan möter jag Vålnaderna. Blue som är upplärd av Brown och nu vill White att han ska skugga Black. Blue har en flickvän som snart ska bli fru Blue men uppdraget att skugga Black gör något med Blues liv. Tar över Blues liv. Nu sitter Blue i en lägenhet och ser in i en annan lägenhet där White sitter och läser. Sen sitter han i samma lägenhet och ser på när White skriver i sin lägenhet. Och gradvis förlorar Blue sitt eget liv.

Ja, sen kliver jag då in i Det låsta rummet. Där finns Fanshawe. Eller nej, där finns inte Fanshawe och det är just det som är problemet. Han har försvunnit. Men han styr fortfarande människorna han lämnat kvar, som om de vore marionetter.

Att stänga in sig i sin egen mardröm

För flera år sedan såg jag en intervju på TV med Paul Auster där han pratade om författaryrket. Som jag uppfattade det sa han: att skriva böcker är en märklig sysselsättning som i princip handlar om att stänga in sig i sin egen mardröm. Nu när jag läst New York-trilogin så tror jag att jag förstår vad han menade. Jag tror nämligen att alla böckerna, Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet, handlar om att skapa berättelser. Detektivarbetet det kräver. Rytmen av närhet till världen och avstånd från världen som är en förutsättning. Det plågsamma i att blicka in i det djupaste av sig själv. Smärtan i att hugga ner alla försvar.

Att läsa New York-trilogin är en svindlande resa där ingenting är som man tror och där berättelserna går in i varandra så att deckarförfattaren Quinn från Stad av glas i Det låsta rummet blir den detektiv som Fanshawes hustru anlitar när maken förvunnit utan spår. Och i Stad av glas heter den detektiv som Peter Stillmans hustru vill ha tag Paul Auster men samtalen hamnar istället hos deckarförfattaren Quinn.

Låter det rörigt? Jo. Och ändå alldeles glasklart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: