Det moderna och uråldriga sida vid sida

RördromDet mest fascinerande med Korparna är hur det moderna och uråldriga delar samma verklighet. Det är 70-tal och Klas har skolan och fotbollsträningen och Zündapp-mopparna och Veronika med platåträskor och jeans med påsydda stjärnor. Hennes föräldrar som flyttat från storstan och renoverat ett gammalt hus på landet för att komma ifrån.

Och hemma hos Klas en slags uråldrig tillvaro med vidskepelse och släkternas gång där man ärver sin lott och inte kommer undan. Klas och faderns kamp. Far som vill att Klas ska lära sig och att de ska arbeta tillsammans på gården. Som vill berätta om farfadern som slet och slet med stenarna i åkern. Bände och la de uppbrutna bumlingarna till oändliga stenmurar. ”Utan hans slit vore ingen av oss här, varken du eller jag”, säger far. Men Klas vill inte arbeta på gården. Han vill gå i skogen, hos fåglarna.

Språket är som hämtat från en annan tid. Gamla talesätt om vad som förebådas av olika fåglar och läten. Och vädret. Hela tiden detta väder. Och far, med de skorpiga läpparna. Far som tror att han ska ta eld inifrån.

Jag trodde att jag var ganska ensam om att uppleva den här dubbelheten på 70-talet. Jag trodde att de flesta andra familjer hängde med in i det moderna. Jag var tonåring vid samma tid och hade vänner vars familjer så tydligt var moderna. Med drickabackar i källaren och chipspåsar på fredagskvällarna. Märkeskläder. Kompisar som var självklara, framåtriktade. Discomusik och glitter.

Så såg det inte ut hos oss alls. Inte i hyreslägenheten och absolut inte hos mormor och morfar. Hos mormor och morfar var det 30-tal. Där var det spara och ta vara på. Vårda. På gott och ont. Morfar som sparade på snörstumpar och bankade ut spikar som han drog ur plank. Potatisen låg i den stora låren nere i matkällaren. Och där stod sylten och saften och alla burkarna man inte fick öppna. Paraffinet man inte fick pilla på.

Verkstaden med alla sakerna. Och morfar som gjorde och gjorde med sladdrig byggkeps och blåbyxor. Mormor som bakade och kokte och tog vara på. Vinteräpplena som morfar lindade i papper och la i trälådor, Sen hästtäcken runt lådorna så hade vi äpplen ända fram till våren. Cox Orange och Ingrid Marie.

De ville nog vara moderna, på något sätt. Följa med. Men det fanns ändå en känsla. Som Klas pappa säger: ”Det är nåt som inte är som det ska. Vad är det som händer i världen?” Och världen kom in genom TV:n. Och morfar tyckte att det var svårt, tror jag. Det var inte hans värld. Den skulle aldrig mer bli som den hade varit.

En kväll cyklar de till sjön, Klas och Veronika. Ett märkligt uråldrigt ljud färdas över sjön. Dimma far över ytan trots att vinden är stilla. Klas börjar nästan tro att far har rätt. Att onda tider väntar. Sen ser han henne. En rördrom. Ovanlig i Sverige. Har ett tutande läte, ungefär som när man blåser över mynningen på en tomflaska. När den känner sig hotad ställer den sig orörlig med indragen hals och näbben riktad rakt upp. Ser ut som en brunspräcklig påle.

Upprymda cyklar de hem.

Annonser

3 responses to “Det moderna och uråldriga sida vid sida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: