Första mötet med Leo Kall

Han höll ett tal på ungdomslägrets avslutning. Det var sista kvällen innan en stor grupp ungdomar skulle sändas ut i arbetslivet. Han pratade om smärtan över att behöva skiljas från sina barn, troligen för alltid. Det är nämligen så det går till i Världsstaten där kemisten Leo Kall lever med sin familj.

Leo blir anmäld till propagandaministeriet på grund av talet och förväntas framföra en offentlig ursäkt. Han som just hade fått sitt serum godkänt för försök på mänskligt material, sanningsdrogen som skulle ge staten ännu ett verktyg för att kontrollera sina invånare. Nu undrar han om han har förstört sitt liv.

På natten ligger han vaken i mörkret i föräldrarummet. Månadsransonen av sömnmedel är slut sedan länge. Han ser på Polisörat och Polisögat på väggen och han grubblar på ursäkten han måste framföra i radio.

Kallocain är en dagboksroman och det är kemisten Leo Kall som håller i pennan. När jag lämnar honom är hans vaknatt över och en ny dag har startat. Han har precis tagit emot den första försökspersonen från Frivilliga offertjänsten. Det är dags att börja prova sanningsdrogen på människor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: