Kvinnorna i röda klänningar

Män vid kustenJag tror att jag har läst tusen berättelser där män har inrättat tillvaron på ett så väldigt klokt och behändigt sätt. Folk gör som de ska och alla sköter sitt. Visst finns det kvinnor men de är mer som arbetshästar och tystlåtna värmekrus. Men så en dag kommer det en annan kvinna. Kliver av bussen. Kliver ur bilen. Vandrar framåt vägen. Kanske i en klänning som är röd eller med läppar som är röda eller ibland med röda lockar eller röda skor. Ofta med kurvor. Och allt blir som förbytt.

Plötsligt minns männen vad de glömt. Kvinnorna vem de varit.

Precis detta händer i Torbjörn Flygts Män vid kusten när Maja kliver av bussen i det lilla 50-talssamhället i Stockholms skärgård. Redan av baksidestexten förstår jag att Maja kommer med katastrofen. Först är de nyfikna, alla de udda varelserna i det lilla samhället. Sen blir de rädda. En del arga. För vad är det hon pratar om, denna Maja. Drömmar och lust och önskningar och sorg. En efter en drar sig undan. En del till och med försvinner spårlöst, slutar att bidra med sin del, så till slut finns det varken bröd eller fisk i affären.

Det är klart att alltihop får följder.

Fast jag undrar varför så många berättelser om kvinnor med röda läppar och röda klänningar slutar med våldtäkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: