Kategoriarkiv: Essä

Jag vill gå vilse

Gå vilse en fälthandbokDet här är en lånebok. Jag vill verkligen inte lämna tillbaka den. Jag vill ha den vid sängen. Jag vill öppna den när jag vaknar mitt i natten och undrar vad jag håller på med.

Jag vill läsa igen och igen om hur världen är blå i ytterkanterna och i djupen och hur detta blå är ljus som har gått förlorat. Den blå färgen som vi aldrig kan färdas till utan som bara finns i avståndet.

Jag vill läsa om sköldpaddsmannen som hade två val: stanna i sängen eller kliva upp och be om hjälp.

Jag vill läsa om en hustru och mor som sitter ensam i kvällningen och inte längre behöver ta hänsyn till någon. Hon kan vara sig själv, för sig själv.

Den engelska titeln på Solnits bok är A Field Guide to Getting Lost. Hon skriver:

Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara just det man behöver hitta och för att hitta det behöver man gå vilse. Det engelska ordet ”lost” kommer från fornnordiskans ”los” som betyder hemförlovning av en armé. Det här ursprunget ger en bild av hur soldater faller ur ledet och far hem, av en vapenvila med hela världen. Det bekymrar mig att många människor aldrig hemförlovar sina arméer, aldrig beger sig bortom det de redan känner till.

Jag vill gå vilse.


Vi låter oss avväpnas

Positivt tänkande sägs kunna fixa en hel del i livet. Boosta immunförsvaret. Bota cancer. Fylla plånboken. Trolla fram drömjobbet. Visa vägen till kärleken. Jag tror inte alls på det. För om det vore så, då skulle ju världens problem vara väldigt lätta att lösa. Då skulle man bara behöva resa till de mindre lyckligt lottade delarna av världen och övertyga de svältande och HIV-smittade tiobarnsmammorna att om de bara fokuserar på positiva tankar så kommer de både att bli friska och rika. Ja, ni ser ju själva vilken infantil tanke det är!

Det värsta är dock att den får fäste. Barbara Ehenreich skriver om sitt hemland och beskriver ett USA där de stora företagens ekonomiska strateger söker råd hos lyckocoacher, där människor som förlorar arbete, rätt en till sjukvård och pensionsförsäkring får höra att detta är det bästa som hänt dem och där kvinnor förväntas ta emot en bröstcancerdiagnos som en välsignelse och en möjlighet till större visdom och ett bättre liv.

I början av december såg jag ett nyhetsinslag om att svenska studenter nu kan utbilda sig till lyckocoacher på svensk högskola. Med andra ord är vi också där.

Nej, jag är inte särskilt förtjust i bitterhet och offerkoftor. Men jag tror inte att man kan blunda för valda aspekter av livet. För de flesta av oss innehåller vandringen på jorden både sorg och smärta. Men naturligtvis också av lycka och glädje. Min poäng är att båda måste få finnas. Den som får cancer måste få bli både förbannad och rädd. Den som blir av med jobbet måste få oroa sig och blir ledsen. Den som förlorar en älskad människa måste få sörja. Och när vi drabbas har vi rätt att bli behandlade med respekt, tålamod och varsamhet. Om det har jag skrivit mer här.

Det som sker i den kult av positivt tänkande som råder är istället att all olycka skuldbeläggs. Jag kan i alla fall inte tolka budskapet i lyckokulten på något annat sätt än att om jag drabbas så har jag inte varit tillräckligt duktig på att tänka positivt. På något sätt blir det då mitt eget fel om jag får cancer. Och det är definitivt mitt eget fel om jag misslyckas med att bli frisk.

Positivt tänkande saluförs som något nytt. Ehrenreich berättar om hur det kläs i vetenskapliga kläder som om det vore rykande nya forskningsrön. Ehrenreich punkterar detta i sin bok men mina tankar vandrar åt ett helt annat håll. Jag slås av att effekten av denna övertro på positivt tänkande påminner väldigt mycket om det som kallas framgångsteologi. Grunden i denna kristna teologiska riktning är att Gud hjälper den som har en stark och sann bibeltro. I vissa fall finns även övertygelsen att alla kan bli helade och leva i ekonomiskt överflöd genom att bli bibeltrogna kristna. Motsatsen blir då att en person som lever ett syndigt liv blir straffad av Gud. Alltså är sjukdom, handikapp eller andra olyckor en bestraffning från Gud.

Ser ni? ”Tro rätt och du blir lycklig, tro fel och du blir olycklig.” Å så jämför: ”Tänk rätt och du blir lycklig, tänk fel och du blir olycklig”

Framgångsteologin är så ifrågasatt i Sverige att de samfund som förknippas med den konsekvent och officiellt avfärdar att riktningen finns bland deras företrädare. Men positivt tänkande, det tar vi emot med öppnar armar.

Och till sist, det viktigaste av allt: Om vi inte får bli arga när vi drabbas, varifrån ska vi då få kraften att förändra saker som är fel?


Underbart. Och outhärdligt

image

När Chloe och Alain reser iväg för att tillbringa en weekend på spanska landsbygden blir Chloe hastigt sjuk. Hon får en sån fasansfull huvudvärk att Alain bestämmer sig för att kalla på en läkare.  Doktor Saavedra kommer och lugnar paret: ”Bara lite angschedonia i huvudet, vad annat kan man vänta.”
Chloe hade drabbats av det som Brittiska läkarsällskapet gett namnet anhedoni. Det är en åkomma som liknar bergssjuka och som kan drabba en person som plötsligt står inför insikten att jordisk lycka finns inom räckhåll.

Jag läser Alain de Bottons  Kärlek – en betraktelse och undrar varför lycka skrämmer livet ur oss. Kanske för att om vi välkomnar den och släpper in den så accepterar vi samtidigt vetskapen att vi kan förlora den.

Alain de Bottons bok är genreöverskridande och inte enkel att placera. Både roman och essä samtidigt. Men mycket läsvärd!

Det här med att närma sig en annan människa och inse att i samma takt som den andra människans inre avtäcks för mig så händer samma sak med mitt inre och jag tvingas se mig själv med den andres ögon. Underbart. Och outhärdligt.