Kategoriarkiv: Krig

Grymheter på en vridscen som aldrig stannar

De fattiga i Lodz_storJag har försökt mig på De fattiga i Lódz en gång förut. Då gav jag upp efter ett par kapitel. Kanske var det bara fel tid. Kanske var skulden jag alltid drabbas av när jag konfronteras med vidrigheterna mot judar under andra världskriget just då omöjlig att stå ut med. Men i höst gjorde jag ett nytt försök, kanske framför allt för att jag lyssnade på en intervju med författaren Steve Sem-Sandberg i Lundströms bokradio med anledning av den nya boken De utvalda, även den om Europa och om nazisternas grymheter under andra världskriget. Intervjun gjorde mig nyfiken och jag sa till mig själv: ”Visst får du läsa De utvalda, men först De fattiga i Lódz”.

Några månader efter inmarschen i Polen upprättade tyskarna ett judiskt getto i industristaden Lódz. Ansvaret för den dagliga skötseln lades på representanter för invånarna i gettot, det så kallade juderådet. Till rådets ledare utsåg tyskarna Mordechai Chaim Rumkowski, en fabrikör och barnhemsdirektör i 60-årsåldern. I romanen framställer Rumkowski sig själv som den judiska befolkningens räddning. Han ska se till att de överlever och han ska ta hand om barnen. Det lyckas förstås inte, gång på gång tvingas han medverka till deportationer av olika grupper från gettot. De som får stanna kvar tvingas arbeta tills de stupar och försöka överleva på vattnig soppa gjord på ruttna matrester.

Steve Sem-Sandberg har skrivit en roman som är som en slags vridscen. Jag får följa den ena personen efter den andra, se in i den ena familjen efter den andra. Se vilka som krossas och vilka som reser sig igen. Se hur de försöker gömma sina svaga. Den förut så kreativa och konstnärliga mamman som tappar förståndet i gettot bygger läkarfamiljen in bakom en vägg i lägenheten. Den älskade men sköra storasystern göms av brodern i en jordkällare. Båda hittas. De är svaga och överflödiga. Degenererade. De måste bort.

Sem-Sandberg beskriver en lång rad av vidriga händelser men det finns en scen som jag aldrig kommer att kunna glömma. Vid ett tillfälle är det de sjuka som ska hämtas. De rivs hårdhänt ut från sjukhuset och packas på otäckta vagnar för transport till gud vet vart. Under skratt och glam tar sig de tyska soldaterna upp till BB-avdelningen på en av de övre våningarna där de tar spädbarnen från sina mammor och kastar ut dem genom fönstren. På vagnarna nedanför står andra soldater och försöker spetsa de nyfödda bebisarna på sina bajonetter. De lyckas med en del, de andra slår dovt i vagnarnas botten.

Det är troligen väldigt nyttigt att låta sig bli påmind om vilka grymheter vi människor är kapabla till och vilka sidor hos oss som lockas fram i krig och kaos.