Kategoriarkiv: Poesi

Gräva i sin egen jord

Njals sagaHur kommer det sig att vi i min familj kan Tolkiens Ringen-trilogi både baklänges och framlänges samtidigt som vi bara har en vag uppfattning om de nordiska sagorna? Detta pratade vi om för bara ett par veckor sedan, jag och mina ongar. ”De borde ges ut i nåt slags samlingsverk. Kanske med förklaringar och kanske behöver språket moderniseras.” Sa vi.

Sedan händer det där som säkert inte är det minsta märkligt men som ändå gör mig lika upprymd varje gång; jag drabbas av ett sammanträffande. Det sker när jag roar mig med pod-radio medan jag handlar och där, i Kulturdokumentären, är den. Den isländska sagans återkomst.

Kristinn Johannesson är svensk samordnare för projektet att ny-översätta de isländska sagorna till svenska, norska och danska och han säger att de isländska sagorna ”ska ut ur skåpet” och användas som de tidlösa berättelser de är.

Efter att ha lyssnat på ett litet stycke av Njals saga längtar jag redan!

Men jag vill också läsa författaren Gerdur Kristny och hennes diktsamling Blodhov som bygger på Eddan. Lyssna på programmet, hör henne läsa ur och prata om sin diktsamling. Så vackert. Som att förflyttas till en annan tid.

Kulturdokumentären: På jakt efter den isländska sagans betydelse, del 1

Annonser

Landet som icke är

Jag har ont i höger öra. Och i ett infekterat nagelband. Orkar inte läsa. Inte lyssna. En kväll som den här finns det bara en enda text som duger:

Edith_SodergranJag längtar till landets som icke är,

ty allting som är, är jag trött att begära.

Månen berättar mig i silverne runor

om landet som icke är.

Landet där all vår önskan blir underbart uppfylld,

landet, där alla våra kedjor falla,

landet där vi svalka vår sargade panna

i månens dagg.

Mitt liv var en het villa.

Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –

vägen till landet som icke är

Ur Landet som icke är av Edith Södergran

Tyckte ni att detta blev ett tunt och mesigt inlägg idag? Då kan ni läsa lite mer poesi i Beredskap , om när jag fann Margareta Renberg hos frisören.

Eller varför inte se vad resultatet blev när jag själv diktade, ihop med @kallebello , i Twitter utmanar i Melodifestival 2012

 


Var och en av oss

Den stora fyren som lär ha funnits har plundrats för länge sedan. Varje människa bär omkring på sin egen lilla ljusskärva. Vilseleder sig själv och andra.
Svart som silver tar sig rätt in i mitt hjärta. Jag trodde inte att jag tyckte om Bruno K Öijer. De gånger jag sett honom på scen har jag tyckt att han varit överpretentiös. Eller kanske som om han bara är en bild av den han försöker vara. Men så kom min goda vän X på att hon ville ha en poesikväll och jag hittade en ny författare att tycka om.
Det är svart och ganska sorgligt men också det ger en slags tröst. Visst är jag ensam och det är ganska kallt men jag är inte ensam om att vara ensam och ha det kallt.
Jag sökte inte tröst hos någon. Jag visste mycket väl att det inte finns någon tröst att få. Var och en av oss är en ö och måste kratta sitt eget mörker Ta hand om sin egen hjälplöshet.