Kategoriarkiv: Uncategorized

Det är dags att läsa om medelåldern

Det är dags att läsa om medelåldern

Dagens text om kvinnans farliga ålder i DN:s Boklördag av Ulrika Milles fick bli den inspiration jag behövde för att välja vilka tre böcker som blir de första i min bokhög den här sommaren:

Paradistorg av Ulla Isaksson
Mörker och blåbärsris av Kerstin Ekman
Blå skymning av Joan Didion

Läs mer här om hur det är att befinna sig i den Farliga åldern

Annonser

Vi låter oss avväpnas

Positivt tänkande sägs kunna fixa en hel del i livet. Boosta immunförsvaret. Bota cancer. Fylla plånboken. Trolla fram drömjobbet. Visa vägen till kärleken. Jag tror inte alls på det. För om det vore så, då skulle ju världens problem vara väldigt lätta att lösa. Då skulle man bara behöva resa till de mindre lyckligt lottade delarna av världen och övertyga de svältande och HIV-smittade tiobarnsmammorna att om de bara fokuserar på positiva tankar så kommer de både att bli friska och rika. Ja, ni ser ju själva vilken infantil tanke det är!

Det värsta är dock att den får fäste. Barbara Ehenreich skriver om sitt hemland och beskriver ett USA där de stora företagens ekonomiska strateger söker råd hos lyckocoacher, där människor som förlorar arbete, rätt en till sjukvård och pensionsförsäkring får höra att detta är det bästa som hänt dem och där kvinnor förväntas ta emot en bröstcancerdiagnos som en välsignelse och en möjlighet till större visdom och ett bättre liv.

I början av december såg jag ett nyhetsinslag om att svenska studenter nu kan utbilda sig till lyckocoacher på svensk högskola. Med andra ord är vi också där.

Nej, jag är inte särskilt förtjust i bitterhet och offerkoftor. Men jag tror inte att man kan blunda för valda aspekter av livet. För de flesta av oss innehåller vandringen på jorden både sorg och smärta. Men naturligtvis också av lycka och glädje. Min poäng är att båda måste få finnas. Den som får cancer måste få bli både förbannad och rädd. Den som blir av med jobbet måste få oroa sig och blir ledsen. Den som förlorar en älskad människa måste få sörja. Och när vi drabbas har vi rätt att bli behandlade med respekt, tålamod och varsamhet. Om det har jag skrivit mer här.

Det som sker i den kult av positivt tänkande som råder är istället att all olycka skuldbeläggs. Jag kan i alla fall inte tolka budskapet i lyckokulten på något annat sätt än att om jag drabbas så har jag inte varit tillräckligt duktig på att tänka positivt. På något sätt blir det då mitt eget fel om jag får cancer. Och det är definitivt mitt eget fel om jag misslyckas med att bli frisk.

Positivt tänkande saluförs som något nytt. Ehrenreich berättar om hur det kläs i vetenskapliga kläder som om det vore rykande nya forskningsrön. Ehrenreich punkterar detta i sin bok men mina tankar vandrar åt ett helt annat håll. Jag slås av att effekten av denna övertro på positivt tänkande påminner väldigt mycket om det som kallas framgångsteologi. Grunden i denna kristna teologiska riktning är att Gud hjälper den som har en stark och sann bibeltro. I vissa fall finns även övertygelsen att alla kan bli helade och leva i ekonomiskt överflöd genom att bli bibeltrogna kristna. Motsatsen blir då att en person som lever ett syndigt liv blir straffad av Gud. Alltså är sjukdom, handikapp eller andra olyckor en bestraffning från Gud.

Ser ni? ”Tro rätt och du blir lycklig, tro fel och du blir olycklig.” Å så jämför: ”Tänk rätt och du blir lycklig, tänk fel och du blir olycklig”

Framgångsteologin är så ifrågasatt i Sverige att de samfund som förknippas med den konsekvent och officiellt avfärdar att riktningen finns bland deras företrädare. Men positivt tänkande, det tar vi emot med öppnar armar.

Och till sist, det viktigaste av allt: Om vi inte får bli arga när vi drabbas, varifrån ska vi då få kraften att förändra saker som är fel?