Etikettarkiv: Alain De Botton

Kan Proust förändra mitt liv?

Det var Marcel Proust som skrev den gigantiskt långa romansviten På spaning efter den tid som flytt. I band 7 skriver han:

…varje läsare, när han läser, är sin egen läsare. Författarens verk är bara ett slags optiskt instrument som erbjuds läsaren för att hjälpa honom att urskilja det som han utan denna bok kanske inte skulle ha sett hos sig själv. Att läsaren hos sig själv känner igen det som boken utsäger är beviset för att boken är sann.

Ja, just det. Jag läser för att förstå mig själv. Jag har dock inte läst På spaning efter den tid som flytt. Men det har Alain de Botton och i boken Låt Proust förändra ditt liv berättar han både om författaren och om romansviten. I kapitel med namn som Konsten att älska och leva i nuet, Konsten att leva självständigt, Konsten att lida med framgång samt, inte minst, Konsten att lägga ifrån sig böcker delar han med sig av det han själv hittat i Prousts romansvit och i studiet av författarens liv. Som läsare får jag också veta sådant som att verkets längsta mening finns i den femte delen och den:

…skulle bli nära fyra meter lång och räcka sjutton varv runt en vinflaska om den ställdes upp i en enda rak linje och gavs standardtypsnitt.

Alain de Botton berättar också om vad han menar kunde vara en proustiansk slogan: n’allez pas trop vite. Ha inte för bråttom. Därför att den som inte har för bråttom ger världen en chans att bli intressant. Med Prousts ögon och långsamhet kan den troftigaste tidningsnotis visa sig innehålla en hel bukett av berättelser.

Nå, egentligen är Alain de Bottons bok en uppslagsbok mer än något annat. När jag till exempel blir dumpad av den jag trodde var mitt livs kärlek så kan jag gå till kapitlet Konsten att lida med framgång och ta reda på hur jag nu kan dra nytta av smärtan och kanske lära mig något av eländet. Sedan, när jag hämtat mig och är reda för nästa omgång, kan jag ju, som förberedelse, läsa Konsten att bli lycklig i kärlek så går det kanske något bättre nästa gång. Och om inte så har jag i alla fall haft några givande lässtunder.


Underbart. Och outhärdligt

image

När Chloe och Alain reser iväg för att tillbringa en weekend på spanska landsbygden blir Chloe hastigt sjuk. Hon får en sån fasansfull huvudvärk att Alain bestämmer sig för att kalla på en läkare.  Doktor Saavedra kommer och lugnar paret: ”Bara lite angschedonia i huvudet, vad annat kan man vänta.”
Chloe hade drabbats av det som Brittiska läkarsällskapet gett namnet anhedoni. Det är en åkomma som liknar bergssjuka och som kan drabba en person som plötsligt står inför insikten att jordisk lycka finns inom räckhåll.

Jag läser Alain de Bottons  Kärlek – en betraktelse och undrar varför lycka skrämmer livet ur oss. Kanske för att om vi välkomnar den och släpper in den så accepterar vi samtidigt vetskapen att vi kan förlora den.

Alain de Bottons bok är genreöverskridande och inte enkel att placera. Både roman och essä samtidigt. Men mycket läsvärd!

Det här med att närma sig en annan människa och inse att i samma takt som den andra människans inre avtäcks för mig så händer samma sak med mitt inre och jag tvingas se mig själv med den andres ögon. Underbart. Och outhärdligt.