Etikettarkiv: Alla vill bara gå hem

Här går det undan

Jag måste komma ikapp. Jag lyssnar på böcker i en rasande takt. Här kommer de, i samma rasande takt:

Alla vill bara gå hemAlla vill bara gå hem

En lysande novell som tar slut alldeles för fort. även om jag är övertygad om att den har exakt rätt längd. Daniel Sjölin läser själv sin novell på Storytel och det är en halsbrytande upplevelse. Ett litet citat:

Nu får det fan vara nog. Nu måste man beta av puckeln med mejl och tänka ut rätt blandning av bedövning och belöning. Nu måste man rädda pandorna och demokratin. Nu messar man de hemlösa. Nu mår man riktigt dåligt. Nu bokar man kurs i att finna nuet.

Vad i hela världen håller vi på med och var ska det sluta?

SkymningslandetSkymningslandet

Martina är 22 år och har hamnat utanför. Hon jobbar som timanställd och utbytbar hotellstäderska, hon har just blivit av med sin andrahandslägenhet och i föräldrahemmet har hennes mamma och pappa byggt bort hennes rum. När hon möter en gammal  kompis från skoltiden är hon uppgiven och trött och protesterar inte när kompisen Tessan tar henne med till sitt arbete. Tessan har hittat en ficka i tiden i form av en dement kvinna som lever i förgången tid. Kanske är detta deras lycka, deras framtid? Finns det genvägar? Ligger de enkla lösningarna rakt framför ögonen bara man tittar efter? Skymningslandet är en obehaglig och svart historia om vad hopplöshet gör med människan.

Innan jag somnar

Innan jag somnar

När Christine vaknar har hon ingen aning om var hon är. Hon kliver ur sängen och går in i badrummet. Personen som möter henne i spegeln gör henne skräckslagen. Det är inte hon. Det hon ser är en gammal kvinna. Christine är ju ung. Eller? Historien om Christine är så skickligt berättad att jag stundtals tror att det är jag själv som drabbats av en skada som gör att jag tappar minnet varje kväll och vaknar som en främling för mig själv varje morgon. Jag brukar inte falla för thrillers men den här är riktigt bra.

AugustiresanAugustiresan

Jenny har lyckats. Hon har skött sina kort och gått rätt ledarskapskurser så när jobbet som personalchef på företaget blir ledigt så söker hon och får det. Det blir början på en mardröm. Det här är inte stor litteratur men det är en illamåendeframkallande berättelse om mobbning och om överordnade med stor makt och total koll på effektiva härskartekniker. Jenny får fler och fler arbetsuppgifter som hon förväntas klara av utan hjälp. Svåra saker, som att ansvara för omorganisationer, nedskärningar och besparingar men också planera den stora jubileumsfesten, skriva nya policys för jämlikhet och mångfald, styra upp it-strukturen, ta hand om medarbetare som mår dåligt och kila till apoteket för att hämta medicin till direktören. Jenny arbetar mer och mer. Dagar, kvällar, helger, nätter. Hon slutar äta, slutar sova. Hon äter Novalucol oavbrutet och kräks regelbundet på toaletten. Hennes äktenskap svajar och hon hinner inte med sina vänner. Jenny går mot katastrofen.

Anna Fredriksson har skrivit en roman om baksidan av de framgångssagor vi ständigt matas med. Vad är priset för de lyckade karriärerna? Hur många kräkningar på toaletten och sömnlösa nätter kostar ett steg på framgångsstegen? Är framgången värd priset? Det är värt att fundera på.

Begravningsplatsen i pragBegravningsplatsen i Prag

”Sion vises protokoll” har en central plats i Umberto Eccos roman från 2011. Det är en skrift som utan ett enda sant ord beskriver judarnas plan på att ta över världen. Verket skapades runt år 1900, och Hitler hänvisar till det i ”Mein Kampf”. Romanen handlar helt enkelt om hur det tankemönster blev till som gjorde Förintelsen möjlig. Jan Arland skriver i en recension i DN:

Det är som ett collage av alla de underströmmar som bubblade under de framväxande demokratirörelserna. Det som visar sitt fula tryne är den antihumanistiska, antiempatiska västerländska traditionen, den som klumpar ihop människor i kategorier i stället för att se dem som individer. Och detta fula tryne sitter på den enda påhittade karaktären i hela romanen: en italienare vid namn Simone Simonini. Han blir samlingspunkten för en hel, fruktansvärd tradition.

Jag tänker att vi behöver läsa romaner som Eccos i vår tid. Vi behöver förstå att de krafter som vill att vi ska ifrågasätta  tillhörighet och människovärde har starka och uråldriga rötter.