Etikettarkiv: Kristina Ohlsson

Ännu en i raden


Varje gång jag har läst ut en svensk kriminalroman undrar jag varför jag läser svenska kriminalromaner. Askungar av Kristina Ohlsson är inget undantag. Den är inte illa skriven, inte alls. Jag glider igenom, blir nyfiken och vill gärna veta vem skurken är.

Nej, problemet är alla schablonerna. Varför måste alltid den kvinnliga kriminalaren vara missförstådd och välutbildad och varför är hennes manliga kollegor alltid känslolösa träbockar som bara ser henne som ett nödvändigt ont? Å när hon sedan vinner deras motvilliga respekt, varför väljer Kristina Ohlsson att visa det genom att beskriva hur de plötsligt ser att hon är vacker? Varför är det alltid kvinnor och barn som är offer och varför är skurken så väldigt ofta en man som blivit illa behandlad av sin mamma när han var liten och som nu lever sin hämnd?
Så befriande det skulle vara att läsa en kriminalroman om en medelålders, lustmördande kvinna. Eller varför inte om någon som aldrig mördar men skrämmer livsluften ur sina offer. Eller kanske en berättelse om någon som ger igen, som gör verklighet av uttrycket öga för öga och tand för tand. Inte på nåt skruvat ”jag straffar alla kvinnor eftersom jag hatar min sjuka mamma”-sätt utan på ett ”jag anser mig ha rätt att hämnas men min hämnd är intelligent och sofistikerad”-sätt.
Nå, det var inte mamman som var den onda i Askungar, jag ger gärna Ohlsson det erkännandet. Men det var bra nära.