Etikettarkiv: Lionel Shriver

Vi måste prata om Kevin

Ni som har små barn, läs inte den här boken. Inte ännu. Den kommer att skrämma livet ur er.

Jag har stora barn och ändå blev jag då och då tvungen att lägga ner boken på bröstet och andas. För Evas berättelse om sonen som hon inte lyckas hitta fram till någon enda gång under hans uppväxt väcker tankar och oro hos mig som är svåra att vifta bort. Jag blir tvungen att tänka tillbaka. Hur gjorde jag? Hur gjorde jag inte? Vad kände jag? När ungarna och jag krockade. När jag inte förstod mig på dem.

Sedan läser jag Maria Trädgårdhs intervju med författaren Lionel Shriver och inser att hon också blev rädd. Rädd av det hon skrev. Så rädd att hon faktiskt bestämde sig för att hon inte skulle ha barn.

Eva sliter med sin unge och för sin unge. Ändå slutar det så fasansfullt. Ja, det är klart att vi måste prata om Kevin.


Får en döende människa vara otrevlig?

Lyssnar på Kropp & Själ i P1 och blir sugen på att läsa Lionel Shriver’s Priset man betalar. Romanen beskrivs som ett osande angrepp på det amerikanska sjukvårdssystemet.

Kropp & Själs redaktion tycker dock att beskrivningen av en svartsynt, missnöjd och ganska otrevlig cancerpatient är bokens styrka. Jag tänker på Barbara Ehrenreich’s Smile or Die som ifrågasätter hela den ”tänk positivt så går det dig väl”-hysterin som bland annat möter den som drabbas av cancer och blir väldigt sugen på att läsa Shrivers bok.

Själv tycker jag att det verkar rimligt att den som drabbas av en livshotande sjukdom blir förbannad. Arg på sjukdomen och arg på alla som inte är sjuka. Arg på orättvisan. Ifall omvärlden då förväntar sig att den döende människan i dödens närhet ska förvandlas till en livsvis, fridsam, förlåtande människa så krockar det förstås.