Etikettarkiv: Niceville

Samma dubbelhet nu som då

De tvingar sitt svarta tjänstefolk att jobba dygnet runt för uselt betalt. De bygger särskilda toaletter ute i garaget för att slippa de svartas hemska smittor och om en svart man eller kvinna trampar över någon av de otaliga regler som styr tillvaron i amerikanska södern på 1960-talet så blir straffet hårt. Allt från avsked till gruppstryk. Samtidigt har de unga vita hemmafruarna möten där de samlar pengar till de stackars svältande barnen i Afrika.

Hur långt har vi kommit?

Denna dubbelhet. Mycket av det övriga tycker jag att jag kan distansera mig från i Stocketts roman. Tänka att det ändå har hänt mycket sedan 60-talet. Eller? För dubbelheten, den lever vi med. Vi har påkostade galor i TV där vi samlar in pengar till världens barn. Barn som oftast befinner sig långt borta. Samtidigt kan en ung svart pojke bli skjuten till döds i ett vitt bostadsområde i USA. För att han var, ja, svart, iklädd huvtröja och gick där han inte borde gå. I Stocketts bok blir en lika gammal pojke misshandlad för att han använde en toalett som bara var avsedd för vita. Hans mamma hade slitit hela livet för att ge pojken en collegeutbildning. Efter misshandeln blev han blind.

Hur långt var det vi hade kommit nu igen?

Nå, jag gillar Kathryn Stocketts Niceville. Eller The Help som den heter på originalspråk. Gillar Skeeters förmåga att vända sitt utanförskap till en tillgång. Gillar porträtten av de båda tjänstekvinnorna Aibileen och Minny. Och den förvirrade white trash-flickan Miss Celia som gift sig med en av traktens mest eftertraktade män och därför hatas av hemmafruligan.

Det är helt enkelt en bra historia.

 

Annonser