Etikettarkiv: p1

Gräva i sin egen jord

Njals sagaHur kommer det sig att vi i min familj kan Tolkiens Ringen-trilogi både baklänges och framlänges samtidigt som vi bara har en vag uppfattning om de nordiska sagorna? Detta pratade vi om för bara ett par veckor sedan, jag och mina ongar. ”De borde ges ut i nåt slags samlingsverk. Kanske med förklaringar och kanske behöver språket moderniseras.” Sa vi.

Sedan händer det där som säkert inte är det minsta märkligt men som ändå gör mig lika upprymd varje gång; jag drabbas av ett sammanträffande. Det sker när jag roar mig med pod-radio medan jag handlar och där, i Kulturdokumentären, är den. Den isländska sagans återkomst.

Kristinn Johannesson är svensk samordnare för projektet att ny-översätta de isländska sagorna till svenska, norska och danska och han säger att de isländska sagorna ”ska ut ur skåpet” och användas som de tidlösa berättelser de är.

Efter att ha lyssnat på ett litet stycke av Njals saga längtar jag redan!

Men jag vill också läsa författaren Gerdur Kristny och hennes diktsamling Blodhov som bygger på Eddan. Lyssna på programmet, hör henne läsa ur och prata om sin diktsamling. Så vackert. Som att förflyttas till en annan tid.

Kulturdokumentären: På jakt efter den isländska sagans betydelse, del 1

Annonser

På sidan tolv var jag fast

Jag läser Den store Gatsby. Tillsammans med Majgull Axelsson, Mons Kallentoft, Marie Lundström och en massa andra människor. Idag gjorde vi paus efter kapitel tre och bokpratade . Ett samtal i radiostudion och ett annat på Facebook.

För min del är jag helt fascinerad av bildspråket i F Scott Fitzgeralds roman om 20-talets New York. Först upplevde jag texten pladdrig med onödigt överlastade bilder men efter sidan 12, där bokens berättare Nick anländer till sin släkting Daisy och förs in i huset av Daisys make Tom, var jag fast:

”Det enda helt orörliga föremålet i rummet var en enorm soffa i vilken två unga kvinnor höll sig svävande som i en luftballong som ligger för ankar. Deras vita klänningar krusade sig och fladdrade som om vinden just fört dem tillbaka efter en kort färd runt huset.”

Och styckets avslutning:

”Vinden dog ut omkring oss i rummet och de två unga kvinnorna seglade långsamt ner till golvet.”

Bilden av Daisy och hennes väninna fröken Baker kommer att följa mig genom hela boken. Den blir liksom själva grundbilden av kvinnorna som kommer att färga allt de gör. Om det är ett medvetet drag av Fitzgerald så är det rasande skickligt.

En annan läsare skrev om lugnet i berättandet, trots de kraftiga spänningar som finns mellan karaktärerna. Det fick mig att tänka på när Tom besöker sin älskarinna och en enda saktmodig mening beskriver situationen för älskarinnans make:

”Javisst, sa Wilson genast och gick mot det lilla kontoret där han omedelbart smälte samman med de grå cementväggarna.”

Som sagt, rasande skickligt. Nästa lördag klockan 8:00 gör vi paus efter kapitel sju och pratar vidare.

Lundströms bokradio 6 oktober 2012 med samtal om Gatsby och en massa annat kul

Lundströms bokradio på Facebook