Etikettarkiv: Sara Kadefors

Här är min tonårstid

Det är lika bra att jag säger det direkt: Den här berättelsen slinker direkt in under mitt skinn. Det beror inte i första hand på historien i sig utan på miljön där huvudpersonen Jonas växer upp. Jonas jeansjacksprydda, snusande och supande kompisgäng cyklar till sjön eller hänger vid kiosken, konkurrerar med packet från Lindome, Härryda och Mölndal och även om jag inte var jeansjacksprydd yngling så är detta hemma för en Kållereds-unge som jag.

Ljudbokens plus och minus

Kast med liten kniv är min första ljudbok och nu när jag ska skriva om boken så dyker det problem upp som jag tycker är den största baksidan med ljudböcker: jag kan inte enkelt hitta tillbaka till det stycke där Kadefors beskriver samhället där Jonas bor. Jag kan inte heller citera de tidstypiska uttryck på den utpräglade söder-om-Göteborg-dialekt som Jonas och hans vänner använder och som jag inte visste att jag mindes men som ger mig ett litet hugg i hjärtat av vemod när jag nu hör dem 30 år senare på den  för medelåldern så oundvikliga stavgångspromenaden.

Däremot blir jag aldrig riktigt berörd av den vuxna Jonas, trots att han sitter i en förfärlig soppa med undanträngda trauman som inte lämnar honom ifred, en obefintlig självkänsla, okänsliga föräldrar och en kall syster, dålig kontakt med barnen, noll vänner och en fru som vill skiljas.

Men det är värdefullt med berättelser om hur vi formas av våra upplevelser. Och för alla er som växte upp söder om Göteborg på 70- och 80-talen, lyssna på ljudboken, den kommer att ge er en resa tillbaka till tonåren.


Borta bäst växer mot slutet


Nej, jag tyckte inte alls om den första halvan av Sara Kadefors historia om den förvirrade Sylvia som rymt från sitt liv och lever som påhittig hemlös i sin bil. Jag kunde inte ta henne på allvar. Jag trodde inte på hennes lösningar av de praktiska problem som hon ställdes inför och mailen hon skickade var helt enkelt för mycket för att vara trovärdiga. Det tog mig halva boken att förstå att det här är en skruvad berättelse som i varje mening balanserar mellan allvar och komik.

Sara Kadefors kunde ha förlorat mig under bokens första halva. Bara min envishet höll mig kvar, den och min motvilja mot att lämna en bok halvläst. Vissa berättelser kräver envishet och hårt arbete, det vet jag sedan länge. Och för den läsare som står ut till slutet är belöningen oftast värt arbetet.
Med Borta bäst är jag osäker. Jag var nöjd när jag hade knäckt koden och förstått berättelsens väsen. Men Sylvia blev aldrig riktigt intressant. Den narkotikalangande Lisbeth däremot, henne skulle jag gärna läsa en roman om.